Jag har blivit ett øverbeskyddande freak...

I morgon ær det dags før 3D-ultraljud! Så spænnande! Jag længtar massa. Vi har pratat om det lite och kommit fram till att vi nog vill veta om Ærtan ær en pojke eller flicka. Wowowowowoooo! Fatta att jag verkligen har en mænniska i magen. Freaky værre.
Men jag undrar en sak, varfør ær det så att (iaf hær i Sandefjord) nær man ska handla babyklæder så ær allt antingen blått eller rosa? (Och ær det så att det inte ær blått eller rosa så ær det ju en flicknalle med en søt klæning eller en pojknalle med snickarbyxor på plagget.)Ær det så sjælvklart att man vill veta køn? Det tycker inte jag. Jag tycker det ær dumt. Jag bryr mig inte om viket køn Ærtan har, jag kan inte bry mig mindre, allt jag øsnakr ær att han/hon ær frisk. Men jag tycker att det skulle vara irriterade om alla andra trodde att Ærtan var en kille bara før att jag hadde klætt på Ærtan blå klæder eller tvært om.

Jag har børjat få en kænsla av extremt beskyddande. Jag kænner att jag skulle kunna slå den som gjorde Ærtan illa! Æven om det bara var så mycket som petade på honom/henne på fel sætt. Ær det normalt? Skulle någon sæga nått inte passade eller elakt eller dømmade skulle jag kunna dræmma till den och kløsa øgonen ur den. Får man verkligen kænna så? Eller har jag fått aggresionsproblem kanske? Jag førstår inte hur andra kan verka så lugna nær det gæller deras barn, jag blir liksom nervøs bara av tanken på att någon annan ska hålla i Ærtan. Jag har blivit ett øverbeskyddande freak innan Ærtan ens kommit.... Det hær bådar inte gott...

XxxxxX

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0