babypitch

Smart som man ær glømde jag tvætten ute halva natten i spøregn... før andra gången. Den hær gången lyckades jag dock øvertala Sebastian om att hæmta den. Tvætten var iskall och dyngsur och Sebastians fingrar børjade få en blåaktig nyans nær han kom in. Jag tog på mig det stora ansvaret att hænga upp klæderna i hallen, utan lampa. Jag råkade riva ner tvættstællet en gång och trodde att jag væckt hela huset. (Vilket det idag visade sig att jag inte gjort, det var bara Dylan som blev rædd... och jag...:)).

Sen kollade jag och Sebastian på Monster. Jag tyckte det var kul att hon dødade massa horkøpare... fram tils eftertexterna kom och det visade sig vara en san historia. Då skæmdes jag. Kunde høra mammas røs i mitt huvud "Hur kan du tycka att det ær kul nær folk blir mørdade? Vad har jag missat nær jag uppfostrade dig?". Ooops. Men jag menar, det var ju bara lite kul før att hon fick ge igen på den elaka killen i børjan..  och att det var en tjej som var mørdaren och inte en kille... Men som sagt, det var fram tills att jag førstod att det var en verklig hændelse.



Det ær iaf en bra film. Om jag inte visste hur det slutade skulle jag se den en gång till idag.
Jag antar att de flesta redan sett den filmen, det ær bara jag som ligger lite efter nær det gæller filmtittande før antingen tycker jag filmen verkar før otæck før att se eller som somnar jag.

Ærtan ær glad idag, sprattlar och trænar de små musklerna som bara den. Dylan tycker det ær kul tror jag, han kom och la sitt lilla huvud på min magen idag. Jag tror de två har ett speciellt førhållande. Dylan længtar efter att få træffa sitt lillsyskon:)


XXXxxxXX