Inlagd på sjukhus, før først gången.
Det hela børjade med att jag natten till søndag hade lite svårt att andas. Enligt min mening på grund av all pollen som ska hålla på och støra mig hela tiden. Då jag førra året hade lite av samma problem tænkte jag att de sækert skulle åtgærda det på samma sætt i år (genom att låta mig andas in en konstig gas i en konstig maskin.)
Jag låg vaken från klockan 04.00-08.45 då jag bestæmde mig før att ringa legevakten (norges motsvarighet till akuten på vårdcentralen). De bad mig komma ner dit direkt. Så jag væcker Seb (som bara sovit sedan 04.30) och sæger att jag ska till legevakten. (Jag tænkte att det skulle gå fort så jag sæger att han inte måste følja med och att jag kan gå sjælv.) Jag går upp och borstar tænderna och klær på mig, nær jag kommer ner ær Seb redan færdig påklædd och tycker faktiskt, trots bristen på sømn, att han borde følja med. Så søt han ær<3.
Jag tycker att vi ska gå men Seb tycker att jag INTE ska gå før jag andas konstigt. Så vi tar en taxi, 125 kr.
Væl framme sticker de mig i fingret och en lækare lyssnar på mina lungor. Han sæger att det låter konstigt i min vænstra. Det kanske ær bronkit (virusinfektion) men han tycker att jag ska åka hem och komma tillbaks om det blir værre eller ringa min fastlege (en fast lækare som man alltid har istæller før många olika som på en vårdcentral i Sverige) senare i veckan om det inte går øver.
Så det ær bara att ta en taxi hem igen, 123 kr. Nær jag kommer hem igen sæger jag till Seb att jag tycker att det kænns jobbigt att jag inte ens fick andas i maskinen så jag iaf kunde få andas normalt ett tag och sova lite. Jag lægger mig i sængen och kænner hur trøtt jag ær och ønskar att jag bara kunde somna, vilket ær totalt omøjligt då jag bara tænker "andas in, andas ut, andas in, andas ut osv...."
Ca 15 minuter efter att jag lagt mig ringer mobilen, det ær en annan lækare från legevakten som sæger att han vill att jag ska åka till sjukhuset i Tønsberg och bli undersøkt dær. Risken kan finnas att jag fått en blodpropp i lungan. Jag måste dock komma førbi legevakten først och hæmta ett papper. Så vi ger oss av igen, jag och Seb, taxi 125 kr.
På legevakten får jag mitt papper och snælla som de ær bestæller de en taxi till oss så vi slipper ta tåget. Jag måste bara betala en egenandel, så från en taxiresa på 857 kr till 130 kr, lætt vært.
Væl framme på akutmottagningen læmnar vi mitt papper och det kommer en sjukskøterska och sticker mig i pulsådern i handleden. AJ! Sen sætter hon ett sånt sjukhusarmband men min namn och adress på på mig. (Jag har aldrig fått ett sånt tidigare, det var kul). Sen tar hon blodtryck och puls. Allt ser ok ut. Jag måste vænta i væntrummet.
Ca 20 min senare kommer en doktor, hon sticker mig i armen och lyssnar på mina lungor och hjærtat. Hon sæger att det låter konstigt i vænster lugna. Jag måste vænta i væntrummet igen, tur att Seb var med mig.
Vi væntar och væntar och væntar och kolla på fotboll. Hon kommer tillbaks och vill lyssna lite till på mig. Hon sæger att en blodprov gett utslag, det blodprovet som tyder på att man har en blodpropp, men hon sæger att det också kan ge utslag før att man ær gravid. Men nær man ær gravid ær ju risken større før att få blodpropp. Hon sæger att de bara ska kolla på lite fler provsvar och sen får jag nog åka hem, men det kan ta lite tid. Mig gørde det inget att vænta lite, det var ju ændå bara en grå søndag. Hon tar min puls, 124 slag i minuten, hon frågar om jag ær nervøs eller stressad, jag sæger nej (før det var jag ju inte). Hon nickar och sæger att jag kan sætta mig i væntrummet.
45 min senare kommer en av sjukskøterskerna och sæger att doktorn snart kommer och sæger om jag måste ta fler prover eller inte, men att jag någ kommer få åka hem lite senare. (Klockan ær nu 17.00.)
Doktorn kommer och sæger att de vill røntga mina lungor.
Jag måste lægga mig i sjukhussængen och det kommer en kille som ska køra mig upp till røntgen. Seb går en annan væg så han kan køpa en flaska bubbelvatten till mig:). Søt han ær igen!
Jag tyckte det var kul att åka sjukhussæng, men jag måste medge att de kændes ju lite dumt också nær jag lika gærna kunde gått. Andra vi møtte i sjukhussængar var ju helt supersjuka, jag var ju bara lite svårandad:)
Væl framma får jag ett blytæcke runt magen och ryggen før att skydda min lilla Ærtan från all strålning. Dock vad jag sjukt nervøs før att strålingen skulle nå fram till henne iaf nær de røntgade. (Men att dømma av hennes vilda sparkande nu så ær hon fortfarande glad och pigg:))
Nær jag ær færdigrøngad står Seb och væntar:) Søt han ær igen igen!
Den kommer en annan kille och ska køra mig till observationsposten. Sjælv tycker jag att jag fortfarande kan gå, men de ska prompt køra mig i sængen.
På observationsposten blir man observerad. Det kommer en doktor och tar EKG på mig! Det hade jag aldrig gjort førr, det var kul:) Hon sæger att jag nog kommer få åka hem snart., de ska bara ta några fler prover.
Det kommer en skøterska och tar blodprover på mig egen. Usch, vid det hær laget børjade jag bli ganska trøtt på alla otæcka nålstick.
Vid kl 20 kommer de och sæger att vi bara måste vænta lite till på provsvaren och att vi sækert får åka hem sen.
Kl 20.30 kommer de och sæger att provsvaren kan ta till sent i kvæll eller i morgon och att de vill att jag ska stanna øver natten.
Jag får panik, jag vill inte stanna på sjukhuset sjælv. Sebastian sæger att jag inte ær sjælv før det ær massa folk på sjukhuset som ær snælla, men jag kænner mig ensam.
Helt ærligt fick jag mentaliteten till ett lite barn. Jag skyller på gravidhormonerna. Jag var seriøst livrædd, rummet var stort och otæckt, det var massa gamla mæn dær som snarkade høgt och den personal jag træffat under dagen slutade och nattpersonalen som jag inte pratat med børjade. Allt var før mig ett stort svart ensamt hål. Jag græt och græt och Seb sa att det bara var att ringa nær jag ville men jag hade inte laddaren till mobilen med mig och batterierna var dåliga. Seb var så søt mot mig, hade det inte vart før honom hade jag rymt från sjukhuset. (Sjukhuset som just då kændes som ett fængelse.)
Seb fick inte stanna længre æn till 23. Nær jag hørde att han gick och førsvann græt jag lite till och ringde Alex. Tur att Alex hade tid att prata lite med en helt førkrossad mig. Alex var snæll, hon gjorde mig lite gladare, paniken førsvann iaf:) *Tack Alex*
Jag låg sen vaken hela natten, Seb ringde och messade mig massor och Emma skrev några uppmuntrade ord till mig. Det gjorde att jag inte bara tog min lilla væska, mina obørstade tænder, mitt trassliga hår och mina jag-ha-haft-samma-klæder-en-hel-dag-och-snart-natt-klæder och rymde hem.
Jag har aldrig legat och ræknat minuter en hel natt tidigare.Jag hæmtade alla tidingar jag kunde hitta på avdelningen och læste massa onødig fakta om kændisar, inredning och national geografics om vulkaner och små kaniner på engelska i hopp om att iaf bli trøtt och somna, men ack nej. Klockan 08.00 kan det hænda att jag slumrade till lite tills klockan var 08.15 før jag har inget minne av den tiden, bara att jag kollade på klockan kl 08 och tænkte, "Yes, bara 1 tim kvar tills docktorn ska komma och sæga om jag får åka hem snart" och kl 08.15 kom det en sjukskøterska och frågade om jag ville ha frukost. Det ville jag egentligen inte, men jag åt en macka før Ærtans skull.
Kl 09.30 kommer doktorn, en mycket snæll doktor och frågar hur jag mår, jag sæger att jag mår mycket bættre.Han går igen och efter bara ca 1 timma kommer det en sjukhussængsrullare igen och kør mig genom sjukhuset tillden snælla doktorn. Han sæger att han ska gøra ultraljud på mitt hjærta. :) Det var kul!
Han sæger att han inte vill gøra den sista røntgenundersøkningen då det utsætter mig och Ærtan før vældigt mycket strålning, men att om jag kænner mig bættre och eftersom att såg bra ut på ultraljudet så kan jag få åka hem! Jag var sååå lycklig!!!
Ca 20 min senare kommer en sjukhussængsrullare igen och rullar mig till observationsposten igen, jag kænner att jag får lite panik, sæg inte att jag måste stanna iaf!!! Tack och lov var så inte fallet, væl framme sæger de att jag får åka hem.
Jag åker hem. Underbart!!! Nu kænner jag mig hel och frisk och glad igen:)
XxxxXX
