Inget blir som planerat.
Varför blir det aldrig som man planerat?
Natten till idag planerade jag att gå ut och kolla på stjärnfallen på kyrkogården. Men just denna natt fick världen för sig att skapa moln. Jag fick inte se ett enda stjärnfall på årets stjärnfallsrikaste dag. Fy skäms på molngubben.
Jag fick trösta mig med att vi såg ett dagen innan iaf. Hoppas min önskan går i uppfyllelse. Synd att jag inte såg fler så jag hann önska allt jag planerat.
Sen planerade jag att Ärtan skulle komma idag. Jag tänkte att jag skulle få en lång skön natts sömn så jag var utvilad till hennes födelse, men mitt i natten, någon gång runt kl 3-4, brakar ovädret löst. Blixtar och dunder! Dylan och Sebastian låg bara där och sov helt omedvetna om vad som skedde utanför fönstret, medans jag får ligga där och vara livrädd och försöka trösta en orolig Ärtan som bara vill sparka sin väg ut genom mina revben. KUL! Försökte väcka Seb men inte ens det gick.
Så nu ligger jag här i soffan, dödstrött och med 9 önskningar kvar att önska och en bebis i magen som inte vill komma ut fredagen den 13de.
XXxxXX
Kommentarer
Trackback