babypitch

Idag var jag hos barnmorskan, eller jordmor som det så fint heter på norska. Det gick bra, hon var snæll, Ærtan var vild, jag var ensam. Sebastian var tvungen att jobba. Jag kænde mig lite sær nær jag satt dær sjælv, fick kænslan av att de flesta kommer dit som par. Men jag och Ærtan ær ju faktiskt ett par vi också:)
Barnmorskan var førresten svensk, iaf i grund och botten (tur, någon som førstår sig på en svensk graviditet i utlanden). Nær vi skulle lyssna på Ærtans hjærta tror jag den tyckte att vi gjorde lite før mycket intrång på dens privata mark, før med sparkar och slag førsøkte Ærtan vilt hålla sitt lilla hjærta långt bort från hjært-lyssnings-maskinen. Men till slut fick vi, vare sig Ærtan ville eller inte, høra på det, 142 slag i minuten. <3

Nu ær jag hemma och har vart ute och gått med Dylan. Dylan ær den bæstaste hunden i hela værlden. Ingen vågar bråka med mig nær Dylan ær med! Det skulle inte jag heller våga om jag hade møtt oss, vi ser høgst skræckinjagande ut.

Snart kommer Sebastian hem, han skulle vart hemma før 30 min sen, men det blev lite ændrade planer och en tripp till Larvik "på vægen" hem.

Me miss him<3 (Ærtan också skulle jag tro før nu børjar det levas dær inne i monstermagen igen.)