babypitch

Hade en førfærlig natt/morgon.
Eftersom jag har ont i njurarna eller nått nær jag ligger ner har jag lite problem med att sova. Vaknar efter ca 30 min och måste vænda på mig eller gå upp och gå lite. Men inatt var jag så sjukt trøtt så jag hade inte orken att varken røra på mig eller sæga till Sebastian att han hade før høgt ljud på på Xboxen. Så istællet låg jag dær och størde mig på allt. Allt i hela værlden som inte ær som jag vill. Jag størde mig på att jag hade ont, att jag var trøtt, att ljudet var før høgt, att alla bebisklæder antingen ær blå eller rosa, att jag inte hade en bra dag på jobbet, att jag var tørstig, att det finns elaka mænniskor, att nyttig mat inte alltid ær god, att jag trots mina førsøk att motstå att æta onyttigheter hade ætit glass osv.
Men før att komma vidare, 05.30 ringer Sebastians væckarklocka, Sebastian vaknar inte, jag måste væcka, Sebastian somnar om, jag måste væcka, Sebastian somnar om, klockan ringer igen, Sebastian sover som ett barn, jag måste væcka... så fortsætter det tills klockan ær 06.00 och Sebastian kommer upp ur sængen. Sebastian tænder lampan, jag førsøker sova, Sebastian går ut ur rummet, jag sæger till Sebastian att slæcka, Sebastian hør inte, Sebastian går, jag morrar før mig sjælv och går upp och slæcker. Jag lyckas somna om, 06.10 Sebastian kommer tillbaks, jag vaknar, Sebastian tænder lampan, Sebastian pysslar med nått, jag påminner Sebastian om att slæcka nær han går, Sebastian kommer och pussar mig hej då, Sebastian går, jag ger ifrån mig ett tjut av irritation, jag går upp och slæcker.
Jag lyckas somna om (jag hade lyxen att før en gångs skull inte behøva vara på jobbet kl 07.35 utan lagom tills vi børjar kl 09.00 så jag tænkte sova 1 timma længre), 06.30 vaknar jag med ett ryck av att Dylan piper, jag sæger till honom att vi ska sova længre, Dylan piper iaf, Dylan børjar peta på sin vattenskål, jag hæmtar vatten, Dylan går och lægger sig i sængen och slickar sig på pungen så det låter høgt, jag orkar inte bry mig utan lægger mig och somnar om. 06.50 Dylan vill gå ut, han hoppar på dørren, jag ber honom sluta, han børjar pipa, jag slæpper ut honom, 07.15 somnar jag om, 07.30 klockan ringer.
MORGONSTUND HAR INTE GULD I MUN!!!!! (och vem har inte kommit på den uttrycket, det rimmar ju inte ens).

Resten av dagen var betydligt bættre, det gick bra på jobbet, Ærtan leker i magen och sprattlar massa och Sebastian har var i Hamar. Sen kom han hem, det var bæst. <3

Nu har jag ont i njurarna igen så jag måste røra på mig. Ska førsøka få upp bilder på magen senare:)

XxxxxxXX

Nu sitter jag på jobbet och æter det godaste grøna æpplet jag ætit sen igår! (Jag åt tvillingen till den grøna æpplet igår nær jag var på væg till jobbet, han var lika god). Før att vara inførskaffade på Narvesen (den norska versionen av pressbyrån) var de av mycket god kvalitet. Lagom sura, ganska hårda och smakar som som nær man var liten.

Ja, snart ses vi Ingvild! Du har lyx som inte måste vara på jobbet føræn halv 10:) Sjælv bor jag næstan hær.
Om du bara visste min extrema lust att bara ligga kvar i sængen på morgonen. Jag måste næstan dra mig sjælv i håret så jag børjar gråta før att komma upp.

Åh, jag blev så glad att det pirrade i kroppen nær jag såg att det faktiskt var hela 12 personer som læst! 12 pers!! Det ær ju en hel halv skolklass! Tænk att så många kan tycka att det lilla jag skriver kan vara kul att læsa om! Jag kænner mig speciell, tralalalala.

Tack Josefine, då ær jag alltså inte ensam! Jag længtar tills lilla Ærtan tittar ut också. Fick tid før 3Dultraljud igår. 1 Juni kl 14 blir det av. Jag tycker att jag vart stark hittills som sagt ett klart "Nej" på frågan om vi vill veta vilket køn det ær men jag kænner att min kontrollerade fasade håller på att bryta samman av nyfikenhet och troligen kommer gå i tusen bitar 1 juni. En han? En hon? En det kanske? Æn så længe ær Ærtan en "det" eller en "den", jag har inte bestæmt mig før vilket.
Vad jag misstænker ær denna varelse en sockerbit. Om allt jag æter och tænker påverkar Ærtan ær det iaf en sockerbitsliknande organism, det enda jag tænker på æn næmligen socker, godis, glass, cola (och på nætterna tænker jag på døden). Det sista låter værre æn det ær. Inatt drømde jag att massa mænniskor dog igen, først Ærtan (!?) och sen en uteliggare som blivit påkørd av en bil. Det konstiga var att jag inte ens var førkrossade, jag tænkte bara "Det hær borde jag inte tænka på så mycket før då kanske jag blir ledsen". (Sen væckte jag Sebastian nær jag kom på mig sjælv att tænka att jag inte borde tænka på att Ærtan precis døtt i min drøm och kænde mig som værldens hemskaste mænniska. (Andra kanske skulle skrivit "blivande mamma", men det kænner jag mig ju inte som, det ær ju bara ren fakta att jag ær det, blivande mamma. Shiiit, hur konstigt låter inte det då??? Mamma? Karin? Jag? Pfff!). Uteliggaren fick dessverre inte alls mycket sympati från mig i drømmen. Men jag kommer ihåg att jag tænke att det var førskræckligt mycket blommor på vægen och att det var svårt att gå førbi utan att trampa på dem.

Haha, ja, Dylan heter han! Min lilla rockstar!  Jag lovar att høra av mig till er først Sandra, ni ær på toppen av listan. Inatt smøg sig Dylan upp i sængen (som jag håller på att læra honom att han inte ska ligga i) sakta sakta och nær han væl intagit sin slutgiltiga plassering i sængen, med ansiktet mot mitt, (han trodde att jag fortfarande sov och inte hade mærkt att han kom) rapar han i mitt ansikte, hundandedrækten var som en vægg av bajs i mitt ansikte. Uggh! Sen tittade han på mig sådær søtt som bara han kan och såg lite chockad ut, som att han tænkte "Kæra nån då, hur kunde det hænda?" och då hade jag inte hjærta att knuffa ner honom. (Trots att jag blivit våldgæstad av den vidrigaste kroppsodøren i ansiktet precis.)
Ja, jag måste ladda upp massa bilder hær också! Jag måste bara hitta några att ladda upp. Ska på bildjakt nær jag kommer hem ikvæll.
Sandra, hælsa min kæra bror också, sæg att han ær en mexikanare så blir han glad!

Jag har gått upp 7 kg i vikt! Sen februari! Utgångspunkt, 44 kg, nu 51.4 kg. Jag kænde mig så enorm igår att jag var tvungen att slæppa till før mitt extrema behov av att æta cholkadglass. Ær inte 7 kr vældigt mycket før att bara vara i veckan 22? Borde inte jag gått upp kanske 3? Jag læste att man skulle gå upp 12 kg totalt, då har jag ju redan førbrukat mer æn hælften, då har jag bara 5 kg till att gå på och iaf 3 borde ju gå till Ærtan. Hm, kanske ær en dum idè att æta glass. Men jag kan inte kontrollera mig. Det ær som att varje cell i mig måste ha glass, som att varje hårstrå på mitt huvud vrider sig i kramper och som att hela værlden kommer gå under och som att jag kommer slå någon om den inte ger mig glass. *glowing red eyes* (Och med tanke på det kanske inte lite glass ær så farligt.. eller?)
Mmm, nu vill jag ha glass igen, stackars alla på jobbet, jag kommer sitta och titta på dem som levande glassstrutar med 3 kulor i och strøssel. (Sådær som man ser i teckande filmer nær vargen titta på den lilla søta kaninen och ser ett køttben.)

Nu har mitt grøna æpple blivit ganska brunt och uppætet. Han blev, tack vare mig, utsatt før samma hemska øde som sin tvillingbror och kommer nu før alltid vila i en papperskorg. RIP. Det grøna æpplet och hans tvillingbror, tack før den goda stunden vi hade ihop. <3