Idag har Amanda sin allra första namnsdag. Eftersom hon har en ganska virrig mor så hade vi inte en aning om det innan hon fick ett grattis-meddelande av moster Hanna.
Namnet Amanda var ju inte heller helt planerat. Hon var lite namnlös den första veckan. Anledningen till att jag skriver "lite" namnlös var för att vi visste att hon skulle heta Hanna i andranamn efter sina 2 mostrar Hanna. :) Är det inte passande att ha 2 systrar med samma namn när man kommer till sånna här situationer?
Själv ville jag att hon skulle heta Bonnie. (Vilket jag fortfarande tycker är väldigt fint och passade, men jag har lovat Seb att sluta tjata om det nu:)) Vi hade inte namnet Amanda på vår lista ens. Det var faktiskt så att min pappa började skicka sms med namnet Amanda. Tex. "Hur mår AMANDA idag?" eller "Pussa AMANDA från morfar." osv. (Lägg väl märke till de stora bokstäverna) Och efter ett antal meddelande bestämde vi oss för att testa Amanda i en vecka. Och ja.. nu har det visst gått 1.5 mån och vi kallar henne fortfarande Amanda och Seb verkar ha uteslutet Bonnie. (Vilket gör att vi snart måste skaffa en dotter till och döpa henne till Bonnie annars kommer jag får Bonnie-abstinens. Om vi trots allt skulle få en pojke så får hennes första husdjur, vilket kommer bli en lite råtta, heta Bonnie. Jag har alltid en plan B.:))
Nu ska jag baka en kladdkaka som namnsdagspresent! Även om hon inte får smaka...
XxxXXxX
OjOjOj! Nu har man vart så inaktiv på den här bloggen så man borde skämmas. Det skulle ju ta mig 3 månader att skriva om allt som hänt så jag väljer ut det mest intressanta. Tex när Ärtan har kommit till världen:)
Ja, Ärtan kom till världen 3 dagar efter beräknar förlossning. Det var ett h...vete. ;) Men också, som alla säger, det enda h...vetet värt att genomlida.
Lite kort förklarat utan några äckliga detaljer:
Jag och Seb sitter i soffan och diskuterar världsproblem efter att ha ätit middag, klockan är ca 22.30. Vi läser på aftonbladets hemsida att sverigedemokraternas radioreklam blev förbjuden vilket genast får vår nyfikenhet att koka. Tack youtube för att du finns. Efter att frågan "invandare eller pensionärer?" kommit på tal blir jag upprörd. OJ, det var visst bara att ringa till förlossningsavdelningen och fråga vad man ska göra härnäst. (Fortfarande inga värkar, bara ett ganska blött tecken på att det kanske inte blir så många lugna TV-kvällar den närmaste framtiden.) Vi fattade dock inte att det var ett "nu ska hon komma" så jag frågade Seb om det verkligen var nödvändigt att släpa med den stora väskan. Han svarade att det nog inte var det vilket genast triggade mig trotsiga sida (och tur var väll det) så jag släpade med den av ren trotsighet.
Väl inne på sjukhuset fick jag ha en hjärtlyssnare och en värkmätare på magen. Ärtans hjärtslag var bra och mina värkar existerade inte. Inte förän ca 00.30. De kom lite värkar med ca 4-5 minuters mellanrum, men jag, smart som jag är fattade inte att hon skulle komma förän en barmorska kom in och sa att vi skulle bli flyttade till ett förlossningsrum snart. Min reaktion var: "VAAA???? NU?? Måste vi stanna här?? Ska hon liksom ut nu???". Svaret var "Ja". Oförberedd som man är var väskan kvar i bilen så det blev bara för Seb att springa till garaget och hämta:)
Eftersom folk säger att det alltid kan göra mera ont när man tror att det gör som ondast så hade jag bestämt mig för att det bara var att stå ut och inte gnälla för tidigt.... vilket ledde till att jag låg där och inte vågade gnäla alls fast jag trodde jag skulle dö "nej, men det här är lugnt, jag mår bra". Typiskt svenskt artigt svar, ingen-vill-ju-egentligen-höra-sanningen-om-den-är-negativ-tänkandet.
Men tillslut stod jag inte ut längre, jag sa att det gjorde faktiskt lite ont nu. Barnmorskan sa att jag självklart kunde få smärtstillande, antingen värktabletter, lustgas eller ryggmärgsbedövning. Gissa vad jag valde! Värktabletter! (Nu i efterkant undrar man ju vad man tänkte med.) :) Värktabletterna funkade inte, förvånansvärt nog. :P Så på ganska kort tid satt jag där med lustgasmasken över munnen och en läkare som körde en stor nål (kanske borde kallas rör) in i ryggraden på mig.
Ja och sen efter några timmar och några "JAG VILL DÖ!!" och "KAN NÅGON DÖDA MIG NU!?" var hon ute. Liten, blöt, hårig och tja... nu är hon det vackraste jag sett<3
XXxxxXX
